När Tobias Herrwaldsson började jobba på JohSjö beskriver han det som rena drömmen, bokstavligen. Det var betydligare renare här än på andra företag där han hade praktiserat. Han fick jobbet en månad innan han tog studenten och har nu varit där i fem år.

Tobias Herrwaldsson är 24 år och utbildad svetsare, men han jobbar även som plåtslagare, slipare och montör. ”Jag är allt i ett på företaget och går in där det behövs hjälp. Slipjobbet får jag göra eftersom jag är ung och för att det är ett tungt arbete med maskiner. Samtidigt gillar jag att få jobba med kroppen, så det är kul.”

JohSjö Industri är specialister på rostfritt. De tar fram processtankar och tryckkärl till läkemedelsindustrin, vilket ställer höga krav på arbetet. Här går de från plana plåtar till färdiga tankar. Tack vare det, och att de är relativt få anställda på företaget, har en svetsare som Tobias större variation i jobbet än att bara svetsa.

Det finns många fler anledningar till att han älskar jobbet. Det är rent och fräscht, väldigt fritt och han har roliga och varierande arbetsuppgifter. Sedan gillar han även att det ger bra betalt. Dessutom är det kreativt. ”Det är samma sak här på JohSjö som på Curt Nicolin-gymnasiet. De säger hur det ska bli i slutänden, men det är upp till dig att göra hur du vill för att komma dit.”

Ett jobb som stöttar hans hobby

Tobias är uppvuxen i en motorfamilj där det fanns gott om rally- och raggarbilar. Därför tycker han att det är den mest självklara sak att plocka isär och sätta ihop saker igen.

”Allt man plockar ut har ju suttit där en gång. Så om man ser att något är trasigt är det bara att byta ut det.” Det är med den inställningen han sköter sitt jobb.

Han har även nytta av jobbet privat. ”Om du är praktiskt lagd och håller på i garage på fritiden får du mycket hjälp av att vara inom industrin. Här får vi exempelvis låna svetsverk och andra verktyg. Så det finns många fler fördelar med jobbet än det som händer här om dagarna.”

Hör Julia Nilsson, Systemingenjör – Saab berätta om vägen till sitt yrkesval.

Sommarvikariat, föräldravikariat och timanställningar. Till slut tröttnade Maria Eriksson på osäkerheten som undersköterska. Hon älskade jobbet, men kunde aldrig planera långsiktigt. Då var hon 29 år. Så till slut sa hon ”dags att gå vidare” och utbildade sig till svetsare. Det är ett val hon aldrig har ångrat.

Det är fart i Maria Eriksson. Hon har skinn på näsan och verkar alltid gå rakt på sak. När hon beskriver sig själv som liten är det med ordet pojkflicka. Någon som gillade att bygga och plocka isär saker, klättra i träd och vara ute i naturen med scouterna lika mycket som hon lekte med Barbie och My little pony.

”Jag var en rörig tonåring som inte hittade min plats. Skolan gick okej, men jag visste inte vad jag ville göra. Jag antar att det är så för rätt många. Att ungdomar söker till gymnasiet bara för att de känner att de måste göra det. Sedan sitter de i skolan och kan inte ge allt eftersom de läser till någonting de egentligen inte tycker om.”

Maria beskriver sig som en social människa som har lätt att läsa av människor. Därför trivdes hon enormt med valet att jobba som undersköterska, även om hon fick uppleva många sorgliga situationer. Jobbet var fantastiskt, men det fanns ingen långsiktighet i det. Allt var tyvärr vikariat då det begav sig. Till slut tröttnade hon. Hon behövde ett jobb där hon kunde känna sig trygg och satsa.

En lyckad 180-gradersvändning

”Jag kände att det var dags för något nytt. Arbetsförmedlingen erbjöd yrkesutbildningar och tipsade om att jag borde läsa till svetsare. Visst gillar jag tekniska prylar och att arbeta med händerna. Jag har inte heller några problem med att skita ner mig. Men jag hade verkligen inte en susning om vad jag gav mig in på när jag hoppade på svetsutbildningen.”

Hon märkte snart att det här jobbet var för henne. ”Först tyckte jag att det var otäckt, varmt och tungt. Sedan insåg jag att jag faktiskt var bra på det. Det gav mig pushen jag behövde för att fortsätta framåt. Det är kul när man inser att man kan lära sig nya saker och att det går bra.”

I dag är Maria Eriksson 37 år och har jobbat som svetsare sedan 2008. Hon är anställd på Väderstad AB och jobbar på en robotavdelning. Där ser hon till att de stora svetsrobotarna sköter sitt jobb. Sedan går hon in och gör finjusteringar där det behövs. Hon svetsar även mycket manuellt.

”Jag har aldrig ångrat att jag bytte yrkesbana. Visst är det jobbigt precis när man ska våga ta det där steget. Att gå från ett yrke där man är trygg och vet vad man har, till något helt nytt. Innan jag blev svetsare hade jag aldrig varit på en industri eller ens hållit i en vinkelslip. Men allt går. Om du är riktigt intresserad är det lätt att satsa 150 procent. Dessutom gillar jag att kunna inspirera fler kvinnor till att bli svetsare, för jobbet är verkligen hur kul som helst.”