Kategoriarkiv: Yrkesambassadör

Porträtt på Robin Brolin

Robin Brolin, Elavdelningen Aeronautics – Saab

För några månader sedan kom Robin Brolins chef in till honom. ”Ja du, Robin. Nu har du jobb i 18 år till om du vill.” Det skulle kunna låta jobbigt, men för Robin är det rena drömmen. Hans tanke är att fortsätta bygga stridsflygplan på Saab tills han går i pension.

Robin Brolin älskar sitt arbete. Det är praktiskt och ger bra betalt. Dessutom kunde han få det utan att plugga vidare efter gymnasiet. Det var några av kraven han satte upp när han letade efter jobb.

”Jag visste redan i nian att jag ville bli elektriker, just för att det är en ganska praktiskt orienterad utbildning på tre år. Jag ville inte hålla på med teoretiska saker hela dagarna.” Sedan tillägger han att pluggandet faktiskt är det värsta han vet. Därför stod valet mellan bygg-, el- och fordonsprogrammet.

Anders Ljungstedts gymnasium i Linköping har en historia som sträcker sig nästan tvåhundra år tillbaka och är en av Sveriges största gymnasieskolor. Här gick Robin ut elprogrammet 2007. Ett år då inga företag var intresserade av att anställa fler på grund av lågkonjunkturen.

Från ströjobb till drömmen

Istället blev det lite ströjobb och några längre anställningar. Sedan fick han ett samtal från Industrikompetens som berättade att Saab sökte folk.

”Kvinnan som ringde bad mig att gå in på deras webbsida och söka jobbet. Jag tänkte att jag inte skulle få jobbet, men att det var lika bra att söka det ändå.”

Och det var bra att han sökte jobbet. Under intervjun insåg Robin att han hade träffat den rekryterande chefen på Saab tidigare, en person som visste vad Robin gick för. Så han fick jobbet som kablagemontör på elavdelningen för Saabs affärsområde Aeronautics.

Robin stortrivs med jobbet. Han har flexibla arbetstider, bra kollegor och ett och samma ställe att gå till varje dag. I nästa andetag berättar han om de sju månader han var utlånad till Saab electronic defence systems i Göteborg. ”Egentligen är jag väl inte så mycket på min avdelning. Jag har mest varit utlånad till andra projekt och hjälpt dem. Så det blir aldrig tråkigt.”

”Vad det betyder att vara kablagemontör? Att jag får vara med och bygga kablage till Jas 39 Gripen. Det är enormt häftigt! När jag sedan går ut och ser ett sånt flygplan i luften så kan jag känna mig stolt över att ha hjälpt till att bygga det.”

Porträtt på Petronella Lövgren

Petronella Lövgren, Svetsare – Sulzer Pumps

Petronella Löfgren var mycket med pappa i garaget under uppväxten. Hon var omgiven av kompisar som svetsade, men vågade aldrig fråga om hon själv fick prova. Istället utbildade hon sig till turistguide bara för att inse att hon aldrig skulle vilja jobba med det. I dag är hon svetsare och gillar det.

”När jag skulle välja till gymnasiet stod jag där med ett papper i handen och var mest förvirrad. Jag skulle göra ett val kring något jag inte visste vad det var. Skolorna skickade ut broschyrer, men allt såg likadant ut. Det hade varit bra att få prova på några utbildningar innan valet.”

Petronella hittade Samhäll-Turism i Vadstena av en tillfällighet och det verkade kul att resa, så hon valde den. Hennes klass besökte flera länder för att se hur de jobbade där och för att träna på att guida runt människor. Efter tre år i gymnasiet var hon arbetslös och hade fortfarande inte en aning om vad hon skulle bli. Det enda hon visste var att hon definitivt inte skulle bli turistguide.

”Jag kom till en punkt där jag insåg att jag skulle behöva plugga vidare, men jag ville lära mig något praktiskt. Vadstena kommun där jag bodde kunde erbjuda omvårdnad eller svets. Jag var ofta med pappa i garaget och hade kompisar som svetsade. Men jag vågade aldrig fråga om jag fick testa eftersom jag var rädd för att göra bort mig.”

En veckas praktik avgjorde allt

Egentligen var Petronella för ung för att gå Vux-utbildningen till svetsare, men kommunen gav henne dispens. Om hon gillade utbildningen skulle de betala för den. Hon tog chansen och provade på yrket under en vecka. Hon kände direkt att det här var hennes grej och att hon hade talang för svets.

”Jag behärskar både MAG/MIG, TIG och MMA. Jag gillar att fälla ner svetshjälmen och köra. Då slipper jag se allt omkring och kan ha fullt fokus på vad jag gör. I början var jag rädd för att bränna mig, men vi har riktigt bra skyddskläder. Visst blir det varmt, särskilt när det är 30 grader utomhus, men det funkar.”

I sitt jobb som reparationssvetsare på Sulzer Pumps får hon in saker som ser ut att aldrig kunna fungera igen, men när de lämnar verkstaden är de som nya. Hon älskar jobbet med allt det praktiska och friheten att kunna lägga upp dagen som hon vill. Ännu mer gillar hon kollegorna.

”Jag var 20 år när jag började här. Och visst var det nervöst att kliva in på ett ställe där det mest jobbar män. Men de är verkligen jättetrevliga.”

Petronella hänger inte i något garage på fritiden.
”Nej mitt stora intresse är kläder och skor! På fritiden gillar jag att laga mat och umgås med de närmaste tjejkompisarna. Och såklart, tillbringa mycket tid med min sambo och son.”

Porträtt på Tobias Herrwaldsson

Tobias Herrwaldsson, Svetsare – JohSjö

När Tobias Herrwaldsson började jobba på JohSjö beskriver han det som rena drömmen, bokstavligen. Det var betydligare renare här än på andra företag där han hade praktiserat. Han fick jobbet en månad innan han tog studenten och har nu varit där i fem år.

Tobias Herrwaldsson är 24 år och utbildad svetsare, men han jobbar även som plåtslagare, slipare och montör. ”Jag är allt i ett på företaget och går in där det behövs hjälp. Slipjobbet får jag göra eftersom jag är ung och för att det är ett tungt arbete med maskiner. Samtidigt gillar jag att få jobba med kroppen, så det är kul.”

JohSjö Industri är specialister på rostfritt. De tar fram processtankar och tryckkärl till läkemedelsindustrin, vilket ställer höga krav på arbetet. Här går de från plana plåtar till färdiga tankar. Tack vare det, och att de är relativt få anställda på företaget, har en svetsare som Tobias större variation i jobbet än att bara svetsa.

Det finns många fler anledningar till att han älskar jobbet. Det är rent och fräscht, väldigt fritt och han har roliga och varierande arbetsuppgifter. Sedan gillar han även att det ger bra betalt. Dessutom är det kreativt. ”Det är samma sak här på JohSjö som på Curt Nicolin-gymnasiet. De säger hur det ska bli i slutänden, men det är upp till dig att göra hur du vill för att komma dit.”

Ett jobb som stöttar hans hobby

Tobias är uppvuxen i en motorfamilj där det fanns gott om rally- och raggarbilar. Därför tycker han att det är den mest självklara sak att plocka isär och sätta ihop saker igen.

”Allt man plockar ut har ju suttit där en gång. Så om man ser att något är trasigt är det bara att byta ut det.” Det är med den inställningen han sköter sitt jobb.

Han har även nytta av jobbet privat. ”Om du är praktiskt lagd och håller på i garage på fritiden får du mycket hjälp av att vara inom industrin. Här får vi exempelvis låna svetsverk och andra verktyg. Så det finns många fler fördelar med jobbet än det som händer här om dagarna.”

Porträtt på Maria Eriksson

Maria Eriksson, Svetsare – Väderstad

Sommarvikariat, föräldravikariat och timanställningar. Till slut tröttnade Maria Eriksson på osäkerheten som undersköterska. Hon älskade jobbet, men kunde aldrig planera långsiktigt. Då var hon 29 år. Så till slut sa hon ”dags att gå vidare” och utbildade sig till svetsare. Det är ett val hon aldrig har ångrat.

Det är fart i Maria Eriksson. Hon har skinn på näsan och verkar alltid gå rakt på sak. När hon beskriver sig själv som liten är det med ordet pojkflicka. Någon som gillade att bygga och plocka isär saker, klättra i träd och vara ute i naturen med scouterna lika mycket som hon lekte med Barbie och My little pony.

”Jag var en rörig tonåring som inte hittade min plats. Skolan gick okej, men jag visste inte vad jag ville göra. Jag antar att det är så för rätt många. Att ungdomar söker till gymnasiet bara för att de känner att de måste göra det. Sedan sitter de i skolan och kan inte ge allt eftersom de läser till någonting de egentligen inte tycker om.”

Maria beskriver sig som en social människa som har lätt att läsa av människor. Därför trivdes hon enormt med valet att jobba som undersköterska, även om hon fick uppleva många sorgliga situationer. Jobbet var fantastiskt, men det fanns ingen långsiktighet i det. Allt var tyvärr vikariat då det begav sig. Till slut tröttnade hon. Hon behövde ett jobb där hon kunde känna sig trygg och satsa.

En lyckad 180-gradersvändning

”Jag kände att det var dags för något nytt. Arbetsförmedlingen erbjöd yrkesutbildningar och tipsade om att jag borde läsa till svetsare. Visst gillar jag tekniska prylar och att arbeta med händerna. Jag har inte heller några problem med att skita ner mig. Men jag hade verkligen inte en susning om vad jag gav mig in på när jag hoppade på svetsutbildningen.”

Hon märkte snart att det här jobbet var för henne. ”Först tyckte jag att det var otäckt, varmt och tungt. Sedan insåg jag att jag faktiskt var bra på det. Det gav mig pushen jag behövde för att fortsätta framåt. Det är kul när man inser att man kan lära sig nya saker och att det går bra.”

I dag är Maria Eriksson 37 år och har jobbat som svetsare sedan 2008. Hon är anställd på Väderstad AB och jobbar på en robotavdelning. Där ser hon till att de stora svetsrobotarna sköter sitt jobb. Sedan går hon in och gör finjusteringar där det behövs. Hon svetsar även mycket manuellt.

”Jag har aldrig ångrat att jag bytte yrkesbana. Visst är det jobbigt precis när man ska våga ta det där steget. Att gå från ett yrke där man är trygg och vet vad man har, till något helt nytt. Innan jag blev svetsare hade jag aldrig varit på en industri eller ens hållit i en vinkelslip. Men allt går. Om du är riktigt intresserad är det lätt att satsa 150 procent. Dessutom gillar jag att kunna inspirera fler kvinnor till att bli svetsare, för jobbet är verkligen hur kul som helst.”